Familjen Blomqvist — Vår familjekrönika över 500 år



Inledning

Det svenska riket i början av 1500-talet




et svenska riket
i början av 1500-talet var glest befolkat. Hela landet hade inte mer än cirka 700 000 invånare. Stockholm var en stad med knappt 6 000 invånare av vilka bara 300 betalade skatt. Sverige var helt och hållet ett Östersjövälde. Vi hade ingen västkust vid den här tiden, den hörde till Danmark och Norge. Skåne och stora delar av södra Sverige hörde till Danmark. Norra Sverige var inte särskilt bebott. Södra Finland var en del av det svenska riket, så Stockholm låg i mitten av det som då var Sverige. Det fanns överhuvudtaget inte särskilt många eller stora städer. Kalmar hade cirka 1 000 invånare, Jönköping också. De flesta människor bodde på landet, 95 procent.

Vi var katoliker
som vi varit i många hundra år. Det stod krucifix längs vägarna. Man firade de katolska helgonen. I kyrkorna talade man latin.


Våra förfäder och mödrar var bönder i en liten by i norra Småland.
Varför vill jag då berätta om de stora händelserna i riket, vem som var kung, riksdagar och annat? Genom prästen visste våra förfäder kanske vad kungen hette. Men inte berörde dessa tingens ordning livet för bönderna i den lilla byn. Jo, det som hände i maktens centrum påverkade som ringar på vattnet även dem... Ibland säkerligen mycket påtagligt.

Jag nämner endast sådant som k a n s k e påverkade våra förfäder. Djursdala ligger så att säga i "farans riktning” om trupper skulle förflyttas från Kalmar till Linköping eller Norrköping för att ta sig vidare till Stockholm.



Hur vi fick en krigsskuld
Sedan 1397 förenades Sverige, Danmark och Norge i Kalmarunionen. Det var en orolig tid och förefaller ha varit en ständig strid om makten och kungakronan. *) Sten Sture den yngre var riksföreståndare 1512-1520. Danmark-Norge-Sverige var i union men det var den danske kungen som bestämde. Han hette Kristian II. Här i Sverige kallades han Kristian Tyrann men i Danmark var han Kristian Bondekär. I januari 1520 inledde Kristian II ett militärt anfall mot Sverige. Den militära truppen bestod av mellan 6 000-7 000 man, främst värvade legotrupper. Sten Sture och de svenska trupperna intog ställningar vid Åsunden i Västergötland men tvingades retirera. De danska trupperna delades upp och rörde sig norrut genom Västergötland och Östergötland. Detta kan ha berört våra anfäder.

Sten Sture dog i början av februari 1520. Hans änka Kristina Gyllenstierna ledde försvaret av Stockholm och vägrade att ge upp. Men, i början av mars erkände det svenska riksrådet Kristian II som svensk kung och det var kröningsfesten den 7 november 1520 som slutade i Stockholms blodbad.

I augusti 1521 utropades Gustav Vasa till riksföreståndare i Vadstena, och upprorsmännen segrade på allt fler ställen i landskap efter landskap. Gustav hade tagit hjälp från Lübeck med tränade landsknektar, fartyg och militär expertis. Lördagen den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges konung på kyrkogården utanför Strängnäs domkyrka. Nu gällde det att få pengar till lübeckarna, för att betala den stora krigsskulden. Det fanns bara ett ställe att hämta kontanter från, kyrkan.

Några år tidigare, den 31 oktober 1517 hade prästen Martin Luther i Wittenberg tillkännagivit 95 teser mot avlatspraktiserandet.

Den svenska katolska kyrkan hade det ganska bra, man var inte osams med påven. Det fanns aldrig någon bred folklig rörelse för protestantismen mot katolska kyrkan. Prästerna var oftast svenske män av bondestam som odlade sin jord och skötte sin kyrka. Den stora fienden var den rena hedendomen som fortfarande fanns kvar på landsbygden.

Gustav Vasa var totalt ointresserad av teologiska frågor. Han tyckte illa om präster och biskopar. Kyrkan ägde en femtedel av alla gårdar i landet. Biskoparna hade egna län med fasta slott och stora följen av krigare som reste med dem runt i landet. Kyrkan var skattebefriad. Han kallade till riksdag i Västerås 1527, den som kommit att kallas den stora reformationsriksdagen och från och med nu styrdes kyrkan av den svenske kungen. Den svenska katolska kyrkan var den första som bröt med påven, trots att det inte fanns någon folklig opinion mot katolska kyrkan. De flesta svenskar hade aldrig hört talas om Luther och mycket få kunde läsa och skriva.


Kyrkorna plundras
Nu fick vi den svenska statskyrkan kontrollerad av kungen. Kyrkans all så kallade överflödiga egendom och inkomst tillföll kronan. Varje liten bykyrka blev av med allt som allmogen hade sparat och släpat till Herrens tempel i generationer. Brudkronor, ljusstakar, nattvardskalkar, Mariabilder och annat som varit heligt för församlingen i flera hundra år rycktes nu ner av kungens knektar och fördes till Stockholm. Man fick bara behålla det som behövdes för att köpa vaxljus och nattvardsvin. Sex och ett halvt ton kyrksilver beräknas ha smälts ned i kungens skattkammare. Mässhakar, dukar och andra kyrkliga textilier hängdes upp på väggarna i Gustav Vasas dragiga slott och borgar och en stor del avändes till att sy kläder till de kungliga barnen. Kyrkan fick betala skulden till Lübeck men plundringen fortsatte långt efter det att skulden till Lübeck var betald.

Katastrofal nedgång för skolor och kulturliv
Då Gustav Vasa krossade och plundrade kyrkan förstörde han samtidigt hela det svenska skol- och undervisningssystemet, utan att ersätta det med något annat. Hitintills hade all undervisning legat hos kyrkan. Kyrkan hade också haft hand om sjukvården. Nu fanns det ingen. Klosterbiblioteken var sin tids forskningscentra. Nu stängdes landets över 40 kloster med våld. Munkar och nummor skickades iväg och en stor del av böckerna förstördes. Genom katolska kyrkan och klostern stod Sverige i kontakt med Europa. Nu var Sverige kulturellt avklippt. — Det skulle ta generationer att utbilda nya lärare.

Klockupproret
1531 bestämdes att varje kyrka skulle lämna ifrån sig den största klockan. Hade man bara en, skulle den skickas för nedsmältning i Stockholm. Bykyrkornas klockor hade under generationer använts för att kalla till gudstjänster men också förandra meddelanden och signaler till socknens bönder. I Dalarna utbröt det s.k. Klockupproret. Man kan ana att ilska fanns i hela landet, även hos våra anfäder.




INNEHÅLL

Inledning med en kort orientering i tid och rum.

Det svenska riket i början av 1500-talet

Djursdala by

Familjekrönikan





Slog Måns Persson ihjäl en polsk soldat, efter slaget vid Stångebro?


Per Månsson gifte sig till en gård...


Måns Persson var en betrodd man — han var både kyrkvärd och sexman.


Carl Månsson gifte sig tre gånger!


Per Carlsson blev 93 år!


Göran Persson — den siste bonden


Lars Otto — lämnade Djursdala efter elva generatiioner


Sommaren 1542 rapporterades om bråk i Småland.
Smålands bönder var ilskna över många saker. De ville återgå till det som var ”gammalt och fornt”. De klagade över skatterna och fogdarna som drev in skatterna. Dessa krävde mat och husrum och extra mutor utöver skatterna. Bönderna var missnöjda med kyrkoplundringen. Reformerna inom kyrkan var helt fel. Gudstjänsten var numera så enkel att ”ett barn kunde snart vid en dyngvagn vissla en mässa fram”. De var bittra över rättslösheten. De ville ha tillbaka de friheter och det liv de hade förr. Nils Dacke, en hårdför nybyggare från ett litet kronotorp, ledde upproret. Resningen spred sig snabbt i hela Småland och in i Östergötland.

Kungen skickade ner tyska landsknektar. De hade aldrig varit i en skog, de marscherade i led med lansar, trummor och trumpeter. Och av någon anledning, hade de kontrakt på att de inte behövde slåss på måndagar! De var en lätt match för Smålands gerillabönder som låg gömda med sina armborst och de hade en sorts pilar som var dödande på 150 meters håll, och skjutvapen. I början av september 1542 mejades de tyska landsknektarna ned i närheten av nuvarande
Kisa. Cirka tusen tyskar ska ha stupat. Enligt traditionen i trakten ska slaget ha stått i Slätmon strax norr om Kisa.

När vintern kom blev Gustav Vasa tvungen att gå med på ett vapenstillestånd med Nils Dacke. Det skedde i Linköping. Där låg starka Dackestyrkor. Det jäste i Bergslagen, i Uppland och Dalarna, till och med i Norrland. Kungen skickade sin familj i säkerhet.
Det blev en freduppgörelse där Dacke lovade att ställa en styrka på 2 000 man hakeskyttar, det vill säga gevärsskyttar, i kungens tjänst, rikets tjänst, om kungen gick med på förbättringar, slutade plundra kyrkor och fick bättre ordning på sina fogdar.
Dacke kontrollerade denna vinter större delen av Småland. Han och hans folk firade julen på Kronobergs slott. Han återinförde den katolska folkkyrkan som funnits i Småland i 400 år. Katolska mässor och präster kom tillbaka. Han utlyste fri handel över gränserna. Under Vasas tid blev en bonde halshuggen om han sålde en oxe till folket i Ronneby. Nu var det fritt fram igen.

Våren 1543 ryckte kungens arméer in i Småland från Östergötland och Västergötland. I en strid vid sjön Hjorten i
Virserum besegrades upprormännen i grunden. Allvarligt skadad flydde Dacke in i Rödeby skogar i Blekinge. Han försökte komma igen, med ett nytt uppror. Men i krigets spår följde som så ofta hungersnöd och missväxt. Kungen isolerade Småland från omvärlden. Dacke spårades upp och slogs ihjäl. Flera hundra anhängare deporterades till Finland, där de sattes in i armén. Det slutade med att Smålandsbönderna måste betala dryga böter och ännu högre skatter än förr.

Det här var Sveriges enda riktiga inbördeskrig och den sista gången en hel landsdel av Sverige försökt resa sig mot centralmakten. Upproren i Dalarna var ingenting, jämfört med resningen i Småland.

Nordiska sjuårskriget,1563-1568
mellan Sverige å ena samt Danmark, Lübeck och Polen å andra sidan. Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän var då, som de varit i nästan alla tider, danska områden. Svenskar och danskar härjade vilt i varandras gränsområden. Älvsborg föll i danskarnas händer och Sverige blev avskuret från Nordsjön. I oktober 1567 inföll danskarna med omkring 8 500 man i Småland och Östergötland där de brände allt de kunde nå.

Efter slaget vid Stångebro 1598 vet vi att
Djursdala invaderades av polska krigare, därför återkommer det i texten.




Djursdala by




jursdala by
ligger en mil norr om Vimmerby. Genom byn går vägen till Horn. Djursdala by har mycket kvar av sin urgamla karaktär och är omtalad för sin ålderdomliga bygata, sin traditionsbundna bystämma och sina oskiftade ägor. Här var bebyggt redan under forntid. Det finns ett gravfält från yngre järnålder.

Namnet skrevs år 1398 iwrsdal, 1422 Jursdal, 1476 iusdal, 1514 jursdala och 1754 Juttersdala. Prästen Natanael Rosinius som var verksam i Djursdala mellan 1784-1801, ändrade stavningen till Dj. Men fram till år 1900 var Jursdala fortfarande en vanlig stavning.

Den till namnet tidigast kände av bönderna i Djursdala by är "Pawal i iursdal" som 1476 nämns som faste på köp vid Vimmerby ting. Faste var detsamma som löftesman och de måste vara bofasta i härandet. Tolv sådana skulle medverka vid köp av fast egendom.
Källa: Pergamentsbrev, riksarkivet


Fastebrevet var den tidens lagfartsbevis på överlåtelse av fast egendom. De flesta medeltida dokument handlar om överlåtelsen av jord genom donation eller försäljning till kyrkor, kloster eller herremän. Sällan förekommer försäljning och köp mellan ofrälse.

Äganderätten uppfattades annorlunda på den tiden. Besittningen var snarare nyttjanderätt och ätten, släkten, var ägare. Hemmanen bytte brukare i samband med dödsfall och det skedde i enlighet med landslagens ärvdabalk. Sällan fanns det lagliga förutsättningar att sälja bondejord, och det var mycket invecklat med bland annat »opbud» vid tre häradsting i följd, då släkten hade möjlighet att protestera eller utnyttja sin förköpsrätt. Detta beskrivs något av ett den 2 maj 1495 utfärdades ett fastebrev på Nechnatorp (Näkna, norr om Norrköping) som är ett hemmanköp mellan bönder, där säljaren avhänder sig och sina arvingar Nechnatorp till Jon Persson och hans arvingar till evärdelig ägo med tomt, hus, jord, åker och äng, skog och skjul i vått och torrt. Därmed är det helt klart ett skattehemman och Jon Persson en fullmyndig, besutten bonde.
Källa: Fil mag Ludvig Lundgren


När folk från ett stamhemman hade röjt åker och äng i skogen, var det naturligt att någon av de yngre sönerna fick bygga och etablera sig på nyodlingen.

På 1500-talet bestod Djursdala by enligt jordeböckerna av fyra gårdar, varav tre skattehemman och ett kronohemman. Det senare var det klosterhemman som under medeltiden tillhört Vadstena kloster. Enligt Smålands handlingar 1533 hette skattebönderna i byn vid denna tid
Arvid, Joen och Simon. De självägande böndernas jord var skattehemman, och enligt landslagen var brukaren besutten och fullmyndig och svarade för allt husfolk på hemmanet.

Dessa bygrannar tillhörde samma släktstam. Ätten var sedan äldsta tider samhällets kärna och man vakade över att släktjorden stannade inom ätten. Såväl jord som blod försvarades av ättens talesmän mot främmande inblandning. Utomstående hade därför inga större möjligheter att varken köpa eller gifta in sig i byn och försäljning av släktjord till oskyld man betraktades nästan som en skam.
Källa: professor Jan Eric Almquist


Under minst elva generationer var våra anfäder bönder i Djursdala.




Det svenska riket i början av 1500-talet

Djursdala by

F
amiljekrönikan



Läs mer om bygden...



´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>



Familjekrönikan



rvid var troligen född i början av 1500-talet. (Mats Axelsson nämner årtalet 1510.) Arvid ägde ett hemman i Djursdala by 1533-1564. Han var en av fyra bönder i byn, förenade genom släktskap.

Vid denna tid, i mitten av 1500-talet och några årtionden framåt upplevde nästan hela väst- och nordeuropa en betydande klimatförsämring med sänkt medeltemperatur och ökad nederbörd.

Vi känner inte namnet på Arvids hustru eller hur många barn de hade, men de hade en son som hette Per.

Efter 1564 omnämns inte Arvid i några handlingar, så antagligen dog han vid den tiden.



Slog Måns Persson ihjäl en polsk soldat, efter slaget vid Stångebro?


Per Månsson gifte sig till en gård...


Måns Persson var en betrodd man — han var både kyrkvärd och sexman.


Carl Månsson gifte sig tre gånger!


Per Carlsson blev 93 år!


Göran Persson — den siste bonden


Lars Otto — lämnade Djursdala efter elva generatiioner


* * *

Från 1565 står Arvids son,
Per Arvidsson som ägare till fädernegården och det gör han fram till 1583.

Därefter omnämns inte Per...

* * *

... men från 1584 står Pers son,
Måns Persson som ägare till fädernegården och det gör han fram till 1605.

Efter slaget vid Stångebro år 1598 invaderades Djursdala av polska krigare som först slagit härläger söder om Djursdala by. Det var svåra år för bönderna i Djursdala. Det berättas, att byborna i Björkenäs gömde sig i de djupa skogarna. Några djärva män vågade sig tillbaka för att se hur det stod till i byn. Utanför byn stod polska soldater på vakt. Dem slog man ihjäl. Polackerna begravde sina kamrater och planterade ett par almar på deras grav. Dessa lär fortfarande efter 400 år stå kvar.

Så småningom tog sig polackerna till Vimmerby och över Stångån till kungsvägen mot Kalmar, varifrån de återvände till Polen.
[källa: http://www.djursdalabygden.se]

Måns son,

* * *

Per Månsson föddes i slutet av 1500-talet. Per gifte sig med änkan efter Jon Svensson och blev så ägare till Björkesnäs i Djursdala socken. Per står som ägare för gården 1610-1633.

Björkesnäs ligger en halvmil norr om Djursdala by. Dess längst tillbaka kända ägare var Nils Olsson och Börje Knutsson, vilka gemensamt innehade gården och avyttrade den 1514. På 1500-talets senare del skrevs bonden Jon Svensson för gården. Han avled 1609 och följande år nämns i stället »änkan», men tillsammans med en man vid namn Per (Peder).

Per dog efter 1633 och deras son, Måns,

* * *

Måns Persson
/Pederson/ som föddes i början av 1600-talet var ägare till fädernegården Björkesnäs 1634–1665.

Måns Persson var en betrodd man i Djursdala, han blev sexman år 1649 och var kyrkvärd under åren 1654–1657. Kyrkan administrerade tiondet så, att sockenstämman valde sexmän; sex sockenmän, som skulle hålla uppsikt över var sin del av socknen. De hade även till uppgift att övervaka tukt och ordning i församlingen.

* * *

Måns son,
Per Månsson föddes under tidigare delen av 1600-talet. Han var ägare till fädernegården Björkesnäs, 1/2 mantal, 1666-1700.

Våren 1691 brinner Djursdala kyrka ner. Ett år senare, den 9 maj 1692, börjar uppförandet av en ny kyrka som invigs den 30 november samma år.

Per Månsson fick tre söner Zachris, Gumme och Moses. Alla blev bönder.

År 1702 började delningen av Björkesnäs då bröderna Zachris och Gumme övertod var sin hälft av gården. [Källa: Sture Blomqvist] Antagligen är Moses då död.

Per dog 1708.

* * *

Zachris Persson (1670/80-tal —1728)

Karin Nilsdotter (— efter 1730)


Pers äldste son, Zachris Persson, föddes under 1670/80-talet. Zachris hade två yngre bröder och han var ägare till fädernegården Björkesnäs, 1/3 mantal, 1702–1728. Till och med 1725 1/4 mantal.

När Djursdala kyrka 1691 brinner ner är Zachris i 10–års åldern.

I slutet av 1692 invigs den nya kyrkan och 1707-1708 bemålas den med bl a bilder ur Gamla och Nya Testamentet, målningar som ger kyrkorummet dess speciella prägel.

Zachris gifte sig den 20 oktober 1705 med
Karin Nilsdotter från Björkesnäs.

De fick fyra söner, Måns
(efter farfar far) den 10 maj 1707, Nils (efter morfar) den 2 juli 1711, Per (efter farfar) den 1 februari 1715 och Moses den 5 april 1718.

Zachris dör den 23 september 1728. Karin dör efter 1730.

* * *

Måns Zachariasson (1707—1782)
Brita Jonsdotter (1714—1785)


Måns Zachariasson döptes den 10 maj 1707. Han var äldst av fyra bröder. Måns var ägare till 1/6 mantal av fädernegården Björkesnäs i Djursdala socken 1730–1758 (till omkring 1732 1/3 mantal).

Måns gifte sig med
Brita Jonsdotter från byn Hallersrum i Djursdala. Hon var dotter till bonden Jöns Gudmarsson och Ingjäl Jonsdotter. Britta var född den 20 april 1714.

När Måns är 21 år dör hans far och ett par år senare hans mor.

År 1830,
restes en klockstapel vid Djursdala kyrka.

Måns och Brita får två söner, Zachris
(efter farfar) den 26 juli 1731 och Carl den 4 januari 1733.

När Måns är 50 år tycks han överlåta gården, för 1758–1765 står yngste sonen Carl som ägare. Vad hände med äldste sonen?

Måns avled den 5 juni 1782 i en ålder av 75 år.
Brita lever ytterligare ett par år. Hon dör den 13 juni 1785 i en ålder av 71 år.

* * *

Carl Månsson (1733—1803)
Karin Carlsdotter (1741—1773)


Måns och Britas yngste son, Carl, föddes den 4 januari 1733.

Han var ägare till 1/6 mantal av fädernegården Björkesnäs i Djursdala socken från 1758 till omkring 1765. Här kan man spekulera över, varför gården går till yngste sonen och varför han lämnar den efter sju år.

Carl gifte sig den 17 november 1758 med
Karin Carlsdotter från Djursdala Norrgård. Hon var född den 1 oktober 1741/42. När de gifte sig var Carl 25 år och Karin 17 år.

De bosätter sig på Björkesnäs och får två söner, Per den 10 december 1761 och Jonas den 2 juni 1765.

Omkring 1765 flyttar de till Karins föräldrar och Carl blev bonde på Djursdala Norrgård, som ditintills hade ägts av Karins föräldrar. Kanske har Karins far dött och det behövdes hjälp på gården.

Deras yngsta son Carl
(efter pappa eller morfar), föds den 3 juni 1770 på Djursdala Norrgård men dör två och ett halvt år senare, den 1 februari 1773. Samma år, den 17 juni, dör Karin i en ålder av 32 år.

Ett halvt år senare, den 2 januari 1774 gifter sig Carl i Södra Vi socken med Ingeborg Nilsdotter. Carl är nu 40 år.

Omkring 1775 återvänder Carl till fädernegården Björkesnäs och blev ägare till 1/12 mantal. Behövdes han inte längre på Djursdala Norrgård eller föll det inte i god jord att han gifte om sig? Karins mor levde fortfarande.

Eller var det så att han behövdes på föräldragården? År 1782 dör Carls far, Måns och 1785 dör modern.

Carl blir änkling ännu en gång — och
den 6 november 1800 gifter han sig en tredje gång. Carl är 67 år, och tredje hustrun heter Kerstin Jonsdotter. Äktenskapet blir kort. Carl dör den 26 april 1803, i en ålder av 70 år.

Carl hade endast barn i första äktenskapet.

* * *

Per Carlsson (1761–1854)
Anna Eriksdotter (1767–1843)


Carls och Karins äldste son, Per föddes den 10 december 1761.

Den 9 november 1788 — Per är då 27 år — gifter han sig med
Anna Eriksdotter, 21-årig dotter till bonden Erik Månsson å 1/4 mantal, Lille Vi skattegård, Djursdala socken. Anna var född den 8 juli 1767.

Från 1788 till omkring 1825 var Per bonde på den gård som ditintills hade ägts av hans svärfader, alltså Lille Vi.

Per och Anna får fyra barn, två söner och två döttrar.
Göran föddes den 14 november 1789
Carl Magnus föddes 25 mars 1792
Carin Lisa (Cajsa Lisa) föddes den 4 november 1796
Anna Greta föddes den 27 juli 1801.

I april 1803 dör Pers far Carl Månsson.

År 1813, den 26 december, gifter sig sonen Göran.

I september 1818 omkommer sonen Carl Magnus, vådeligen i sjön Krön. Han var 26 år och ogift.

Den 25 mars 1822 gifter sig dottern Cajsa Lisa med nämndemannen Lars Carlsson från Björkesnäs.

Dden 22 maj 1825 gifter sig dottern Anna Greta med bonden Johan Stefan Persson från Halsebo i Södra Vi socken.

Dagarna före jul 1843, den 22 december, avlider Anna i en ålder av 76 år. Per lever ännu tio år, han dör den 26 januari 1854 i en ålder av 93 år.

* * *

Göran Persson (1789–1875)
Brita Stina Persdotter (1797–1847)


Pers och Annas äldsta son, Göran föddes den 14 november 1789. Han var äldst av fyra syskon och blev så småningom ägare till 1/12 mantal av släktgården Björkesnäs i Djursdala socken 1811–1813/14.

Göran Persson gifte sig den 16 december 1813 med
Brita Stina Persdotter, från Djursdala. Han var 24 år och hon 16 år. Brita Stina var född den 27 september 1797, dotter till Per Jönsson. Per Jönsson var i sin ungdom sockenskräddare på gården Marstad. Sedan han gift sig med Brita Stinas mor, Carin Gudmundsdotter, flyttade de till Carins far som var änkling och bonde på Djursdala Norrgård. Nu är Per änkling och omgift — 1816 flyttar han med sin nya familj till Skärstad i Södra Vi där han även blir gästgivare.

Från 1826 äger Göran 1/8 mantal av Djursdala Norrgård, som ditintills hade ägts av svärfadern. Åren 1826–1828 äger han även 11/96 mantal Örsåsa i Södra Vi socken.

1828 flyttade de till backstugan Dahlstugan på Örsåsa ägor. Görans yrke anges omväxlande som (inhys.) senare (arb.) därefter åter (inhys.). Här föds ytterligare sex barn, bl a Lars Otto.

Göran och Brita Stina får elva barn, fem söner och sex döttrar:
Carl Peter föddes den 20 januari 1817
Carolina föddes den 29 juni 1819
Johanna Sofia föddes den 1 december 1821
Eric Johan föddes den 26 november 1823
Anna Maria föddes den 27 juli 1826. — Nu har man flyttat till Södra Vi.
Stina Greta föddes den 28 maj 1829
Lars Otto föddes den 28 mars 1832
Charlotta föddes den 30 november 1834
Anna Lovisa föddes den 2 september 1837
Anders Magnus den 18 december 1840 och
Per August den 25 januari 1844.

Tre år senare, den 20 februari 1847, dör Brita Stina i en ålder av 50 år.

Göran är 58 år då han blir änkeman. Per August är 3 år, Anders Magnus 7 år, Anna Lovisa 10 år, Charlotta 13 år, Lars Otto 15 år, Stina Greta 18 år, Anna Maria 21 år. Fanns det fler vuxna barn kvar i hemmet? Var det de som fick ta hand om hushållet?

Göran lever i ytterligare 28 år. Hur blev barnens uppväxt? Alla barnen, utom de tre äldsta sönerna, utvandrar till Amerika.

Göran flyttade till sonen Lars Otto, men när?

Göran dör av slag hos Lars Otto i Hannäs den 9 maj 1875 i en ålder av 85 år. Han begravs av komminister Israel Kinnander vid Hannäs gamla kyrka — det som idag är en ruin — i det sydvästra hörnet av kyrkogården.

Tio år därefter, 1885 invigs Hannäs nya kyrka.


Lars Otto Göransson Blomqvist (1832–1913)
Maria Catharina Nilsdotter (1840–1901)


Görans och Britta Stinas son, Lars Otto föddes den 28 mars 1832 som numero sju i en syskonskara på elva. Han utbildar sig till pappersmakare och var anställd vid Cedersholms pappersbruk i Gärdserum. 1855, han är då 23 år, arrenderar han Blomsfors pappersbruk i Horn socken i Östergötland. Efter pappersbruket tar Lars Otto familjenamnet Blomqvist.

Samma år, den 27 maj 1855, gifte han sig med
Carolina Mathilda Andersdotter (1830–1865), 25-årig rusthållaredotter från Falerum. Bruden var i sjätte månaden och den 14 augusti — tre månader efter giftemålet — föds Hilma Christina.
Carolina Mathilda medför en 7-årig dotter i boet, Anna Mathilda, född den 13 oktober 1848.

Lars Otto Blomqvist
(1832-1913)


Blomsfors var ett handpappersbruk och fick liksom de övriga gammaldags bruken svårt med konkurrensen i och med mekaniseringen. Redan 1832 satte Klippans pappersbruk igång landets första pappersmaskin och snart följde andra bruk efter. Lars Otto drev Blomsfors i fem år och var nöjd, när arrendet gick ut 1860. Anläggningen var nersliten och de nödvändiga reparationerna skulle ha kostat honom hans vinst.

År 1860 flyttar makarna till Hannäs för att ”idka handel i öppen salubod” som det heter i tillståndsbrevet. Lars Otto börjar så smått i en stuga på egendomen Solvestads ägor, men flyttar efter ett år ner över stora vägen till den så kallade Gammelboden, på den plats där Lindhems vita bostadshus numera ligger.

Lars Otto uppför den långa rödmålade träbyggnaden, där affären sedan fanns långt in i mitten av 1900-talet. Den byggs i etapper, först södra delen som stod färdig 1864 och sedan den norra där butikslokalen sedan kom att ligga.

I december 1864 föds dottern Hulda Maria. Tre veckor senare dör Carolina Mathilda. Hon blev 35 år.

Lars Otto står nu ensam med en tre veckors baby och en nioåring, Hilma Christina. Om Anna Mathilda som är 16 år bor kvar hemma, får hon förnodligen ta ett stort ansvar. 1870, när hon är 22 år, har hon dock lämnat hemmet.


Ett år senare,
den 29 december 1865, gifter sig den 33-årige handlaren Lars Otto med den 25-åriga
Maria Catharina Nilsdotter från Hannäs socken. Maria Catharina var född den 29 juni 1840.

Lars Otto bygger magasin, bodar och stall. Under en lång följd av år var Solvestads poststation inrymd i affären och förestods av Lars Otto.

Affärerna gick bra, ty någon svår konkurrens fanns inte, det var sex mil till Söderköping och fyra till Gamleby. Vid torget framför Lindhem möttes vägarna från Söderköping, Valdemarsvik, Gamleby och Åtvidaberg, och i affären träffades folk från socknens alla kanter. Där såldes mjöl och gryn, kaffe, socker, salt och kryddor, russin och sötmandel, tobak, snus och gräddkyssar, kläder och vävnader, träskor och damhattar, plogar, spik och fotogen — och inne på kontoret, med tungt kassaskåp, kopiepress, fakturaspett, bord, soffa och vattenkaraffin, satt gemytliga provryttare och väntade på order och en god middag, Östgöta sädes, en varm toddy och en sängplats för natten.

Maria Catharina 1870
(1840–1901)


Snart öppnar han filialer i Skrickerum och Sjögerum. Transporterna sker med hästskjuts och man hämtade varor ända från Norrköping.

Lars Otto intresserade sig dock mest för lantbruket — han var ju av gammal bondesläkt — och därför arrenderade han gården Falla samt Hannäs prästgårds lantbruk.

På 1870-talet börjar Lars Otto köpa in jorden omkring Lindhem. Det blev ett hemman på 35/36 mantal — det kostade 2 187 riksdaler — och sedan uppför han ladugård och andra ekonomibyggnader.

Den 3 maj 1872 gifter sig äldsta dottern Hilma Christina och flyttar med sin make till Norra Amerika. Hilma är 18 år.

År 1875 dör fadern, Göran. Han dör i Hannäs och begravs på det som idag är gamla kyrkogården. Göran har bott hos Lars Otto, men vi vet inte hur länge. Bara att han inte flyttade, enligt kyrkböckerna.

Lars Otto och Maria Catharina får åtta barn, tre söner och fem döttrar:
·
Otto Hjalmar född den 30 oktober 1866,
·Carl Hugo född den 12 februari 1868, död den 17 november 1934
·Hilda Catharina född den 11 januari 1870, död 8 december 1948
·Hanna Catharina född den 25 november 1871
·Henny Ottilia född den 25 februari 1874
·Helga Elisabeth född den 16 november 1876, död den 8 december s.å.
·Hardolf Petrus född den 9 juli 1878, död den 10 oktober 1971
·Helga Cecilia född den 5 december 1882.


Ny kyrka behövs

Frågan om reparation eller nybygge av kyrka i Hannäs var gammal. Vi läser i ett stämmoprotokoll från den 31 januari 1798: ”- - - genom samråd avgöra, huru församlingens till tak och murar nog bristfälliga och trånga kyrka skulle med möjligaste kostnad kunna upphjälpas och förbättras.” Där började det.
Klart är att kyrkan var för liten, dess längd var 37 alnar = 22,20 meter, och dess bredd 14 alnar = 8,40 meter. Inom detta lilla område fanns också plats för koret. År 1750 var församlingen 724 personer. År 1800 var den 894 personer, och den fortsatte att öka.

År 1865 beslutas om uppförande av ny kyrka inom tio år. En kommitté tillsätts för att utreda platsen för kyrkan men oenighet inom kommitten ledde till att arbetet blev nedlagt.

Socknen är stor och alla ville ha nära till kyrkan. Vilken plats är lämpligast? Både stämmoprotokoll och de äldres berättelser tillsammans pekar på församlingens interna stridigheter.

År 1876 återupptas planeringsarbetet och därmed följer mer intensitet i stridigheterna om kyrkplatsen. Dessa strider pågick i ytterligare sju år. Striden står nu mellan Vinåsgärdet vid en vik av Vindommen, Kolviken och Hemmingstorp, Kvarnvik på Nora ägor.

Lars Otto var naturligtvis engagerad i byggnadsfrågan. Det var en stor fråga, det gällde ju socknens viktigaste byggnad och för kommande tider dess centrum.
I södra delen drevs frågan av inspektor Adolf Svensson på Bredal, kyrkvärd Carl-August Ståhlbom i Solvestad, nämndeman A.P. Nilsson i Bjärkebo, patron C.A. Nylander på Gravsätter, patron August Ståhlbom på Hägerstad frälsegård (ej släkt med Ståhlbom i Solvestad), handlanden L.O. Blomqvist i Lindhem, hemmansägare Vilhelm Nilsson i Bjärkebo. Godsägare Gustaf Flygare på Grävsätter och L Ch. Bäck på Hägerstad agerade också självklart i kulisserna.
I norra delen var det nämndeman A. A. Andersson i Hällingsfall och hemmansägare C. A. Magnusson på Fåfalla som var tongivande.

Vid en kyrkstämma den 22 oktober 1877, efter 12 års våndor och tjugo kyrkostämmor på fem till sex timmar vardera, beslutas att nya kyrkan ska byggas vid torpet Kvarnvik. Beslutet överklagas men fastställs av Kongl Majts nådiga utslag den 20 februari 1879. Efter diverse turer överklagades Kongl Majts beslut 1880-81.

Kyrkoherden Theodor Emanuel Ringberg (1831-1901) skrev den 15 april 1882 till Kongl. Majts: "Wore det nu så, att valet af plan för den blifvande kyrkan hade betydelse blott för den nu lefvande generationen, så kunde man anse det vara rätt, att den östra roten — för att nu inte tala om den västra — finge dyrt plikta för sin oaktsamhet. Men, då valet av kyrkobyggnadsplan framför allt har betydelse för kommande slägten, så anser jag för min ringa del (andra kunna ju ha en annan åsikt), att de myndigheter, till hvilkas slutliga afgörande frågan nu blifvit hänskjuten, icke böra lägga så utomordentligt stor stor vigt vid hur många fyrk, som röstat för den ena eller andra platsen, utan framförallt på hvad som i och för sig är rätt och som iför efterverlden kan försvaras."

Hösten 1882 reste representanter från båda sidor till kung Oscar II för att framlägga sin syn angående byggplatsen. Lars Otto ingick naturligtvis i församlingens delegation och begär tillstånd att bygga nya kyrkan där den nu ligger, snett emot handelsboden.
"Kungl. Maj:t har genom nådigt utslag den 10 nov. 1882 bestämt att Hannäs nya kyrka skall uppföras på det s.k. Vinåsgärdet."

Ny kyrka uppförs 1883-85

Komminister i Hannäs 1877-1886 var Fredrik Hammarsten. Han kom varje morgon till byggplatsen före byggnadsarbetarna och höll en kort andakt med dem innan arbetet fick börja. (Han blev senare hovpredikant i Blasieholmskyrkan i Stockholm, skrev ett antal andaktsböcker - och blev morfar till författarinnan Tove Jansson.)

Nya kyrkan tas i bruk hösten 1885 och invigs den fjärde söndagen i advent av H.H. biskopen C.A.Cornelius. Kyrkoherde var då P.A. Arnman.

År 1893 byggs Lindhems vita villa.

Lars Otto var handlande i Hannäs socken under 32 år, 1860–1892. År 1893 övertog sonen Hugo affärerna mot ett arrende av 250 kr om året.

Lars Otto brukade också jorden. 1873-1901 ägde Lars Otto 35/36 mantal, Mantebo (Lindhem) i Hannäs. 1/36 tillhörde P.D. Bergström i Amerika.

Maria Catharina dör den 22 september 1901, i en ålder av 61 år.

Omkring 1903 köper sonen Hugo hela Lindhem. Och 1909 säljs Lindhem för 9 000 kr, till fanjunkaren Karl E. Krafft från Tjugby.

Lars Otto dör den 27 april 1913 i Hannäs, han är då 81 år. De senare åren hade han en hushållerska som hette Lena.

Lars Otto och Maria Catharina (samt Hugos och Julias barn, Carl Ragnar och Ingrid Sofia) är begravda vid Hannäs nya kyrka. Första hustrun Carolina Mathilda är sannolikt begravd vid gamla kyrkan (ruinen), där det också finns en familjegrav.

Källa: förutom släktutredning, artikel av Sture Blomqvist
Hannäs gamla och nya kyrka av Carl-Erik Ståhlbom



- - -

Dottern Hilma Christina, född i Gärdserum den 14 augusti 1855, död i oktober 1919.
Den 3 maj 1872 gifter hon sig, 18 år gammal, med Anders Tjällquist/Tallquist (född 10 maj 1845, död 15 juni 1917) och samma dag emigrerar de till Amerika. Anders är tio år äldre och ändrar sitt namn till Andrew.

De får fem barn:
Robert Samuel Tallquist, född 13 juni 1877, död 23 december 1932
Anna Levinia Tallquist, född 14 november 1884
Edward Charles Tallquist, född 16 maj 1880, död januari 1920
Harold Andrew Tallquist, född 28 september 1895
Edna Catherine Tallquist, född 31 maj 1892

- - -

Dottern Hulda Maria, född den 16 december 1864, död 1943.

Gifte sig med Johan August Persson, kyrkbyggare från Skövde-trakten. Troligtvis lärde de känna varandra i samband med kyrkbygget i Hannäs (83-85).

De får sex barn.
Ivar, den äldste, utvandrade till USA och blev där präst i Swedish Metodist Church. Han skrev en biografi, tyvärr tryckt bara i några få exemplar, och i denna ingår denna utredning om släkten Blomqvists grenar i USA.
Knut, bosätter sig i Bankeryd, utanför Jönköping, och hemmet gavs namnet Lindhem efter moderns önskan.

- - -

Sonen Hjalmar, Direktör Hjalmar Blomqvist (1866-1953), bosatte sig i Linköping, fick låna pengar av Hugo och grundade Hjalmar Blomqvist AB — en porslinsbutik som är välkänd för många äldre Linköpingsbor. Många år senare inköptes företaget av ICA och heter nu DUKA.

Hjalmar Blomqvist
Foto 160 x 200
- - -

Sonen Hardolf, Direktör Hardolf Blomqvist (1878-1971), ägnade sig från tidiga år åt affärsverksamhet. År 1920 bildade han tillsammans med direktör Sven Andersson Konservhandelsaktiebolaget i Norrköping som de drev tills det avyttrades i mitten av 50-talet.

Hardolf gifte sig med Terese Pettersson (1877-1961), de fick fem döttrar, Margit Lovisa, född den 30 november 1915, gift Wigfors,
Ingrid Maria, född den 15 december 1917, död den 19 september 1999, gift Sandler,
Brita Katarina, född den 20 januari 1922, gift Adwall,
Ulla Teresia, född den 20 januari 1922, gift Dott,
Kerstin Margareta, född den 18 december 1930, gift Axelsson.

Hardolf var intresserad medlem av Odd Fellow och Frimurarorden. Han blev omkr 95 år gammal.


Hardolf Blomqvist
Foto 160 x 200

Carl Hugo Blomqvist (1868–1934)
Grosshandlare
Julia Adelaide Pettersson (1877–1964)


Sonen Carl Hugo Blomqvist föddes den 12 februari 1868 som näst äldsta son i faderns andra äktenskap. Han växte upp i en stor syskonskara. Två systrar från faderns första äktenskapet och sju helsyskon.

Hugo övertog 1893 faderns affärsverksamhet i Hannäs socken på Lindhem mot ett arrende av 250 kr om året.

Vid den tiden kostade mat, uppassning och vedbrand för ett biträde i butiken sextio öre per dag. En skjuts den cirka tre mil långa vägen till Valdemarsvik och åter fick Hugo betala med 4 kr för två hästar och 2,50 kr för enbet.

Den 28 oktober 1897, gifter sig Hugo, som är 29 år, med den 20-åriga
Julia Adelaide Pettersson från Norrköping. Julia var född den 16 februari 1877 som dotter till hemmansägaren Johan Gustaf Pettersson (1842-1901) och hans hustru Anna Sofia Larsdotter Knutsson (1842-1931), med kopplingar till Östra Stenby, Östra Husby, Johannisdal, Örtomta.

Julia och Hugo flyttade in i Lindhems vita villa som byggts ett par år tidigare, 1893.

De får sex barn men endast fyra uppnår vuxen ålder.
Carl Ragnar föddes den 1 maj 1899. Dör efter tre veckor den 22 maj.
Dagmar Maria föddes den 8 maj 1900
Ingvar Hugo föddes den 31 januari 1903
Ingrid Sofia föddes den 14 januari 1904. Dör efter två veckor, den 3 februari.
Bertil föddes den 24 augusti 1909.

Efter tio år, omkring 1903, köper Hugo hela Lindhem för 5 571 kr.

Han öppnade även affär i Friden som hans syster skötte, "faster Hanna i Friden", men då var de andra filialerna redan ur leken.

År 1909 säljs Lindhem för 9 000 kr, till fanjunkaren Karl E. Krafft från Tjugby. Det förefaller som om systern Hanna då övertog affären i Friden. Hugo blev delägare i Grosshandelsfirman P.A. Nordell AB och familjen flyttade till Linköping, först till Drottninggatan 13 och senare till Repslagaregatan 31.

Samma år inköps Fåfalla gård. Den arrenderas ut, men på andra våningen bor Hugo med familj på sommarnöje under några år.

Ett eller ett par år senare hade man sommarnöje vid Tammefors, Bergalid. Brodern Hjalmar hyrde övervåningen.

År 1912 flyttar man till Norrköping, Trädgårdsgatan 30, (3 trappor ?) där yngste sonen Sture Lars föddes den 3.3 1913.

År 1914 bor man på Norra Kungsgatan 19 i Norrköping och hyrde sommarnöje i Tingstad, mellan Norrköping och Söderköping, hos Trädgårdsmästare Nyberg på Granliden.

Hugo och köper och säljer gårdar. Eventuellt även Lämneå egendom i Hällestad, Weda gård i Vreta Kloster och Förråd egendom i Östra Skrukeby. Julia berättade, att hon ibland inte hann packa upp innan gården var såld och flyttlasset gick vidare.

År 1914 köper Hugo Loddby egendom, Drothems socken, väster om Söderköping, vid Göta kanal. Där bor man troligen 1915–1923. Ev. äger han den till 1927.

År 1923 inköps Liljestad säteri, Skönberga socken, öster om Söderköping, vid Slätbaken, där man bor under 1920-talet och några år in på 30-talet. Därefter inköptes fastigheten Bråddgatan 20 i Norrköping där man bor under 1930-40-talet.

Fyra barn uppnår vuxen ålder: Dagmar Maria 1900, Ingvar Hugo 1903, Karl Bertil 1909 och Sture Lars 1913.


Hugo Blomqvist
(1868–1934)


Julia Blomqvist
(1877–1964)


Dagmar, utbildar sig till sjukgymnast och förlovar sig med läkarstuderanden Albert Lönnqvist (1899-). Albert får dock Mutipel Scleros och tvingas avbryta studierna. Dagmar dör 34 år gammal i lunginflammation. Året är 1934.

Ett halvår senare, efter ett års svår sjukdom, dör även Hugo den 17 november 1934. Han blev 66 år.

Julia lever ytterligare trettio år, hon blir 87 år. De vilar på Södra kyrkogården i Norrköping i en familjegrav intill Julias föräldrar.

Källa, förutom släktutredning: Ingvars noteringar i bl.a. fotoalbum.



Dagmar Blomqvist
(1900–1934)
Foto 160 x 200
* * *

Sonen Ingvar, sedemera Disponent
Ingvar Hugo Blomqvist (1903–1989], genomgick, efter praktiska lantbruksstudier, Önnestads lantmannaskola 1922–1923 och var därefter inspektor på faderns egendom, Liljestads säteri utanför Söderköping.

Tillsammans med brodern Bertil drev han 1930-34 Norrköpings Färghandel på Drottninggatan 20 i Norrköping. Därefter övergick han till egen agenturverksamhet i maskinbranschen.

Ingvar gifte sig 1943 vid 40-års ålder med den 23-åriga
Britt Gunborg Lundin (1920-), från Göteborg. Makarna fick en dotter, Christina Ingeborg 1945. Äktenskapet upplöstes 1954.

Ingvar blev sedermera försäljningschef vid Saltängens Tekniska Fabriks AB där han var verksam till 75 års ålder.

Sedan mitten av 30-talet var Ingvar bosatt i Norrköping. Från 1960 hade han sommarställe i Näkna.

Han levde till 1989 och blev 86 år. Han vilar på Södra kyrkogården i Norrköping.


Ingvar Blomqvist
(1903–1989)
Foto 160 x 200


Britt Blomqvist
(1920–)
Foto 160 x 200
* * *

Dottern Christina, ...





Christina Blomqvist
(1945–)
Foto 160 x 200


Foto 160 x 200

* * *
* * *

Senast uppdaterad 2011-05-21

© Christina Blomqvist